Jag trodde inte jag skulle gråta så mycket....

Men det gjorde jag. Så fort jag fick se kistan började tårarna falla.

Det är så svårt att beskriva hur det känns. Jag gråter för att jag vet att han är borta men samtidigt kan jag inte inse att han är borta.

En sak är säker och det är att jag skulle villja göra hemska saker till de som bestämde att det skulle vara med kommentatorer till minnesstunden.

USCH!

Störande och okänsliga!

Rest in peace Michael Jackson

xoxo Solenan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0