solenan

Klockan är nu 00.41 och jag är inne på msn (:O) och pratar lite med Simon medans jag lyssnar på Tegan and Sara - Nineteen.

Ser lite fram emot att sitta på en buss i några timmar om några dagar. Du vet den där kännslan av att vara någonstans och veta att du inte kommer stöta på någon som kan stöa din lilla frid som du precis upptäckt att du har, den tror jag att jag kommer känna när jag sätter mig på bussen upp till mammans stad.

Är fortfarnde rätt nolställd, saknar Hans speciellt. Känns som om han behövs och han är liksom inte här nu.
Är fortfarande förbannad och besviken.

nu borde jag sova me jag läser väll lite som vanligt.

tack till mamman och nennan för allt!

xoxo

Solenan